A som i ansvar eller ansvarig. Vad betyder ansvar för dig? Kanske inte samma som för mig eller andra personer i din omgivning. Är ansvar endast något du förbinder dig att ha och visa på din arbetsplats, mot din arbetsgivare, sambo, fru, barn mm? Eller kan det även handla om dig själv?
Högröd i ansiktet skriker du ut din irritation över frågan om du tar ansvar. Klart jag tar ansvar, men det är minsann bara jag som gör det på mitt jobb. Jag gör minsann vad jag skall, men inte mer, inte med den skit lönen. Överdriver jag nu? Eller tror ni att det kan se ut så här på många arbetsplatser runt om i vårt avlånga land? Skulle faktiskt tro det. Något som förvånar mig väldigt mycket är hur fort man ändrar sin inställning till lönen och arbetsuppgifterna. Nu skall inte jag sitta här och moralpredika, men visst är det konstigt att man glad och nöjd över ett ny vunnit jobb gladeligt skriver på ett papper som klart och tydligt förklarar både arbetsuppgifter och lönen för detta. Men redan efter någon månad börjar många att klaga, man anser att arbetsuppgifterna inte står i samklang med lönen. Ofta är det stress i någon form som gör att lönenivån enligt vissa borde höjas, som om kroppen skulle reagera annorlunda på stress om du får mer pengar i plånboken. Hur många människor tror ni att det är som varje dag går till sina jobb och vantrivas? Ganska många skulle jag tro. Skall vi tycka synd om dom, eller bara beklaga att man inte tar tag i sitt eget liv? Oj, nu är jag kanske lite väl orättvis, eller? Nej jag tycker faktiskt inte det.
Det är en sak att man inte kan förvärkliga alla sina drömmar och i vissa fall endast några få under ens livstid, men att lida över livets orättvisor kan väll i många fall vara självplågeri. Du har fått ett liv, ditt liv. Du avgör själv hur det skall bli och vilket innehåll det livet skall ha. Låter enkelt men är inte alltid så lätt, men ställ dig själv som ansvarig för det liv du fått. Du kan i morgon, ja varför inte redan i dag ta ett nytt beslut, ett nytt steg i ditt liv. Se skillnaden på att ta ansvar för allt som sker i ditt liv, istället för att se dig som offer för omständigheterna. Vad är skillnaden? Som offer kan du inte göra något åt din situation, det är någon annan som styr ditt liv. Tar du ansvar, kan du förändra.
Ofta tänker vi tankar som vi så många gånger tidigare tänkt, vi kallar dessa för automatiska tankar. Många gånger följer dessa tankar en negativ syn på oss själv, tankarna förklarar för oss att det blir jobbigt att förändra, vi orkar inte, jag kan inte, jag är inte bra nog osv. Det enklaste sättet att spåra automatiska tankar är att vara uppmärksam på om man börjar känna sig nedstämd, stressad eller får ångest. Oro framkallas oftast just av automatiska tankar. De tankar som vi väljer att tänka skapar det vi upplever och det blir vår verklighet. Den enda som kan förändra sättet att tänka är den enskilda individen, dvs du själv. Det är inte andra som gör dig arg eller stressad, det är du själv. Andra människor kan inte påverka dina tankar om du inte låter dem göra det eller vill att de ska göra det.
Var och en är ansvarig för sina tankar och sitt eget handlande. Den som lägger det ansvaret på andra gör sig själv till offer, och kommer att må dåligt över det och känna ”jag kan inte påverka situationen”. Om någon t.ex. säger ”Du är en värdelös idiot som inte kan göra något rätt” så är det du som väljer om du ska bli arg eller ledsen, eller låta dina tankar vara neutrala. Hur skulle du kunna svara i stället? ”Jag vet att jag gjorde fel idag, men det betyder inte att allt jag gör är fel, och jag gör så gott jag kan” Visst är det att ta ansvar, eller? Kommentera gärna. Vi hörs snart igen.
Stefan Mårtensson
www.ateljeM.se
Högröd i ansiktet skriker du ut din irritation över frågan om du tar ansvar. Klart jag tar ansvar, men det är minsann bara jag som gör det på mitt jobb. Jag gör minsann vad jag skall, men inte mer, inte med den skit lönen. Överdriver jag nu? Eller tror ni att det kan se ut så här på många arbetsplatser runt om i vårt avlånga land? Skulle faktiskt tro det. Något som förvånar mig väldigt mycket är hur fort man ändrar sin inställning till lönen och arbetsuppgifterna. Nu skall inte jag sitta här och moralpredika, men visst är det konstigt att man glad och nöjd över ett ny vunnit jobb gladeligt skriver på ett papper som klart och tydligt förklarar både arbetsuppgifter och lönen för detta. Men redan efter någon månad börjar många att klaga, man anser att arbetsuppgifterna inte står i samklang med lönen. Ofta är det stress i någon form som gör att lönenivån enligt vissa borde höjas, som om kroppen skulle reagera annorlunda på stress om du får mer pengar i plånboken. Hur många människor tror ni att det är som varje dag går till sina jobb och vantrivas? Ganska många skulle jag tro. Skall vi tycka synd om dom, eller bara beklaga att man inte tar tag i sitt eget liv? Oj, nu är jag kanske lite väl orättvis, eller? Nej jag tycker faktiskt inte det.
Det är en sak att man inte kan förvärkliga alla sina drömmar och i vissa fall endast några få under ens livstid, men att lida över livets orättvisor kan väll i många fall vara självplågeri. Du har fått ett liv, ditt liv. Du avgör själv hur det skall bli och vilket innehåll det livet skall ha. Låter enkelt men är inte alltid så lätt, men ställ dig själv som ansvarig för det liv du fått. Du kan i morgon, ja varför inte redan i dag ta ett nytt beslut, ett nytt steg i ditt liv. Se skillnaden på att ta ansvar för allt som sker i ditt liv, istället för att se dig som offer för omständigheterna. Vad är skillnaden? Som offer kan du inte göra något åt din situation, det är någon annan som styr ditt liv. Tar du ansvar, kan du förändra.
Ofta tänker vi tankar som vi så många gånger tidigare tänkt, vi kallar dessa för automatiska tankar. Många gånger följer dessa tankar en negativ syn på oss själv, tankarna förklarar för oss att det blir jobbigt att förändra, vi orkar inte, jag kan inte, jag är inte bra nog osv. Det enklaste sättet att spåra automatiska tankar är att vara uppmärksam på om man börjar känna sig nedstämd, stressad eller får ångest. Oro framkallas oftast just av automatiska tankar. De tankar som vi väljer att tänka skapar det vi upplever och det blir vår verklighet. Den enda som kan förändra sättet att tänka är den enskilda individen, dvs du själv. Det är inte andra som gör dig arg eller stressad, det är du själv. Andra människor kan inte påverka dina tankar om du inte låter dem göra det eller vill att de ska göra det.
Var och en är ansvarig för sina tankar och sitt eget handlande. Den som lägger det ansvaret på andra gör sig själv till offer, och kommer att må dåligt över det och känna ”jag kan inte påverka situationen”. Om någon t.ex. säger ”Du är en värdelös idiot som inte kan göra något rätt” så är det du som väljer om du ska bli arg eller ledsen, eller låta dina tankar vara neutrala. Hur skulle du kunna svara i stället? ”Jag vet att jag gjorde fel idag, men det betyder inte att allt jag gör är fel, och jag gör så gott jag kan” Visst är det att ta ansvar, eller? Kommentera gärna. Vi hörs snart igen.
Stefan Mårtensson
www.ateljeM.se
RSS Feed